Taggarkiv: träning

Dagens genrep

Idag har jag fortsatt taktiken från de senaste dagarna – och idag blev det inspänd longering MED snokrem. Maya tyckte inte om det. Näe. Absolut sämst tyckte hon om det i höger varv. Absolut. Då fick jag lov att gå fram till henne och LEDA runt henne för att få henne i höger varv över huvud taget  Men mitt i all surhet (mer som lite buttert muttrande för att jag överlistat henne…) var jag imponerad av hennes lugn. Ja, jag har ju salig Prins Köttbulle som referensram! Dagens pass skedde alltså hemma i vårt lilla ridhus med Maya på övre volten och Helenas Phigo på den nedre volten. Kanske en bit av kaka för alla andra, men för mig hade det med salig PK inneburit en stoooor portion trolig explosionsrisk. I vart fall så här vintertid. I stort sett vad som helst hade kunnat hända – bara sätta fast inspänningstyglar hade varit ett äventyr. Eller inte. Ena dan hade det kunnat vara som en stor gäspning, en annan dag en orsak till värsta utbrottet. (Salig PK har lyckats med konststycket att exv brassa iväg tvärs igenom ridhuset med tränare farbror OS hängandes i tömmarna när han prompt ville testa tömkörning vid nåt tillfälle. Eller för den delen försökt meja ner tränare farbror RL när han inte ville galoppera på volten och RL ställde sig ända uppe i sargen för att inte bli rammad.) Men Maya – står bara där med STOiskt lugn, ser sig omkring och funderar lite. Gissa om jag uppskattar det – för mig är det som en helt ny värld.

Nåväl, under longeringen var det extremt tydligt att det var jobbigast i högergaloppen – och det stämmer ju bra eftersom det är just vänster bak som lilla fröken inte gärna sätter under sig ordentligt. Nu fick jag driva på henne rätt bra för att bibehålla galoppen. Snacka om att jag blev snurrig förresten (hur undviker man det?!)! Jag fokuserade ju på Mayas bog eller nåt för att inte missa minsta ansats till att bryta av galoppen.

Senare under kvällen var det dags för ett träningspass igen. Idag var vi fyra ekipage – och G red själv med på sin McKenzie samtidigt. Funkade rätt bra, hon kunde ju komma närmre och visa saker mer direkt med sin egen häst. Jag försökte tänka ut en fungerande strategi inför morgondagens dressyrtävling, rent framridningsmässigt. Jag tror en bra taktik kan vara att undvika galoppfattningar  Och så tror jag att jag ska satsa på lösgörande ”skänkelvikning” på stort voltspår – för att få fatt i bakbenen. Och samla henne med sluta även på stort voltspår där jag kan variera graden av samling med större/mindre volt. Och sisådär en halv miljon övergångar. Typ.

Mot slutet av dagens pass fick vi rida igenom programmet – och det gick faktiskt över förväntan! I och för sig hade jag MYCKET lågt ställda förväntningar  Delar av galoppen var inte alls så pjåkigt, en stor del av traven var rent av bra! Och så några rejäla (läs bryska  ) upptagningar typ. Som jag sa efter övergången från galopp till trav efter andra galoppen – ”ja, det är tur man inte är man!” … Så här i efterhand kändes det både bra och dåligt att ha ridit igenom programmet – jag har aldrig ridit ett program på Maya (ingen annan har heller ridit program på Maya!) så på det sättet kändes det bra. Däremot känns det ju mindre bra att Maya ”vet” var fattningarna exv ska vara… jag har ju medvetet förlagt alla rörelser på ”fel” ställe för att hon inte ska förekomma mig när det väl är dags. Men jag hoppas på att hon inte ska komma ihåg det imorgon em!

”Jag jobbar inte på det här sättet” (citat från Maya)

Som sagt… när jag fick hjälp med filmningen härom dagen så insåg jag två saker; Maya tar kommandot, men, det ser inte riktigt lika illa ut som det känns  Är det det man brukar kalla ”inget ont som inte har något gott med sig”?

Nåja, nu har jag & G funderat lite och lagt upp en ny taktik; först släppa Maya i ridhuset så hon får härja av sig lite. Sen longera henne inspänd så att hon ska hitta ro i galoppen utan att dra mig alldeles ur fattning. Så jag rotade runt i förrådet hos G och hittade några lämpliga inspänningstyglar, och testade. Som sagt… Maya blev rätt sur. Så där lite sto-sur liksom  MEN, det verkade ha effekt. Efter en stunds jobb kom hon till ro, hyggligt i alla fall, och jag satt upp och red en stund. Kändes rätt bra!

Idag hade jag hand om insläppet och passade då på att ta ännu ett pass med härja-lös-i-ridhuset och longera inspänd. Men jag avvaktade med ridningen till nu under kvällen. Då red jag tillsammans med G. Och nu testade vi dessutom att lägga på en ”snokrem” på nosgrimman – *taadadaaddaaaaa* – vilken skillnad!! Innan konstaterade G att Maya efter en riktigt hygglig fattning och ett halvt varv på volten i riktigt bra galopp ruttnar på tillvaron, kör upp huvudet och gapar = vilken gör mig helt chanslös hur stark jag än kan vara i såväl armar som sits. Men utan att kunna gapa blev det mycket enklare för mig att ”vinna”, och det räcker nog att Maya bara får komma underfund med att jag KAN vinna så kommer det nog att lösa sig. Jag ska prova den här taktiken några dagar så får vi se hur det blir. Dock var Maya rätt så ”pissed off” skulle man kunna säga…  Men efter en stunds arbete kändes det rätt bra. Det handlar liksom om att hamna någonstans mitt emellan min vilja och Mayas vilja, en tunn, tunn, skiljelinje.

Ett annat bra trick under kvällens ridpass – titta i något över ögonhöjd”. Det brukar ju vara ett bra trick vid inridning på medellinjen; att fokusera på en punkt lite över bokstaven C så blir det betydlig rakare inridning. MEN, man kan använda det vid fler tillfällen – som riktvärde när man gör en sluta t ex. Det blir annars rätt lätt så att man fokuserar på en punkt i marken, men när man kommer dit tar liksom energin slut. Tittar man istället på en punkt någonstans lite över ögonhöjd är det lättare att verkligen komma dit man vill. Funkade riktigt bra – i hörnpasseringar, ja överallt.

Dressyrträning

I går hade vi dressyrträning för G hemma i ridhuset – jag fick hjälp av kompis B att filma lite:

Bad Bejjan att fokusera på mig & Maya samt Ankie på Windfee. Vad kan man säga….? Ja, efteråt frågade jag Gunlög – ”Är det korkat av mig att vara med på tävlingen på fredag?!” Men det tyckte hon trots allt inte – ”Hon ser ju fint ut i traven ibland!” Ja eller hur? Annars var det väääldigt mycket osämja… Hon blir så fruktansvärt STARK! Den långa sekvensen när vi står stilla framför G är just en sån diskussion vi har – jag försöker beskriva för G HUR Maya rycker mig ur balans hela tiden. Nåja, det är bara i rent träningssyfte vi deltar på fredag – allt över en total procent över 50 är ren och skär bonus!  Så här ser programmet ut: http://www.angarnsridskola.se/tavling/Mind…vart-120105.pdf Jag här jättesvårt att komma ihåg delar av det – tycker det känns så låååångt

Nåvål – Gott slut på er allihop – och så småningom Gott Nytt År! skal.gif