Taggarkiv: Maya

Maya, min lilla piraya… en sån premiär!

Ja jisses – en sån häst! Vem hade kunnat tro att man skulle kamma hem en sån här på vår första tävling tillsammans?!? heart

rosett_maya_130104

Så oerhört otippat! Jag som så sent som häromdan frågade G om det var korkat av mig & Maya att vara med! Och ända tills G började dela ut rosetter & programmen så trodde jag fortfarande att vi hade tagit sista-platsen… Min reaktion var; ”??? Du skojar??!” och det kom verkligen från hjärtat. Jag visste ju preciiiiis varenda miss! Men som jag sa, en sån nedrans tur att Maya rör sig så trevligt att man kan få lite poäng ändå  Jag fick nästan lite blodad tand…

Det var verkligen ingen briljant ritt – så här såg den ut;

Ingen vidare filmning heller, men det var en ingivelse i sista sekund när jag kom på att Helena inte skulle starta förrän som första ekipage i andra startgruppen och jag själv som första ekipage i första gruppen (eftersom vi har ett väldigt litet ridhus – och just nu vintertid – ingen annanstans att rida fram än i just ridhuset, fick vi rida fram i grupper om fem. Den här gången var det dessutom extrem-halt på stallplanen så att de två ekipage som inte stod i närmaste stallet fick lov att parkera i ett varsitt hörn av det redan lilla ridhuset. Smått men naggande gott – vi har ett fantastiskt bra underlag!). Min slutprocent var blygsamma 61,9 – blygsamt kanske för vinst, men gigantiskt för en Maya-startheart

En sån fredag :-)

Jag tycker om den här domaren – nu har jag lyckats vinna fyra gånger av fyra, med tre olika hästar och tre olika program  Det gör väldigt gott för självförtroendet!

Igår drog ridskolan igång igen för vårterminen – det var som vanligt oerhört kul att drilla juniorerna lite  Tänk vad duktiga de har blivit ändå – första gruppen red öppna på långsidorna som om de inte gjort annat. Andra gruppen fick inleda med lite balansövningar – fint för ”insomnade” ridmuskler!

I morse var det morgonfodring, -mockning och lägga för foder till intaget, som vanligt. Som alltid vid den här tiden på året – efter några veckor som jag mest ägnat mig åt stallet i stället för kontorsstolen – så känner jag mig så otroligt ”fit”! Vältränad & stark!  Imorgon är det dags att inta kontoret igen…

Dagens genrep

Idag har jag fortsatt taktiken från de senaste dagarna – och idag blev det inspänd longering MED snokrem. Maya tyckte inte om det. Näe. Absolut sämst tyckte hon om det i höger varv. Absolut. Då fick jag lov att gå fram till henne och LEDA runt henne för att få henne i höger varv över huvud taget  Men mitt i all surhet (mer som lite buttert muttrande för att jag överlistat henne…) var jag imponerad av hennes lugn. Ja, jag har ju salig Prins Köttbulle som referensram! Dagens pass skedde alltså hemma i vårt lilla ridhus med Maya på övre volten och Helenas Phigo på den nedre volten. Kanske en bit av kaka för alla andra, men för mig hade det med salig PK inneburit en stoooor portion trolig explosionsrisk. I vart fall så här vintertid. I stort sett vad som helst hade kunnat hända – bara sätta fast inspänningstyglar hade varit ett äventyr. Eller inte. Ena dan hade det kunnat vara som en stor gäspning, en annan dag en orsak till värsta utbrottet. (Salig PK har lyckats med konststycket att exv brassa iväg tvärs igenom ridhuset med tränare farbror OS hängandes i tömmarna när han prompt ville testa tömkörning vid nåt tillfälle. Eller för den delen försökt meja ner tränare farbror RL när han inte ville galoppera på volten och RL ställde sig ända uppe i sargen för att inte bli rammad.) Men Maya – står bara där med STOiskt lugn, ser sig omkring och funderar lite. Gissa om jag uppskattar det – för mig är det som en helt ny värld.

Nåväl, under longeringen var det extremt tydligt att det var jobbigast i högergaloppen – och det stämmer ju bra eftersom det är just vänster bak som lilla fröken inte gärna sätter under sig ordentligt. Nu fick jag driva på henne rätt bra för att bibehålla galoppen. Snacka om att jag blev snurrig förresten (hur undviker man det?!)! Jag fokuserade ju på Mayas bog eller nåt för att inte missa minsta ansats till att bryta av galoppen.

Senare under kvällen var det dags för ett träningspass igen. Idag var vi fyra ekipage – och G red själv med på sin McKenzie samtidigt. Funkade rätt bra, hon kunde ju komma närmre och visa saker mer direkt med sin egen häst. Jag försökte tänka ut en fungerande strategi inför morgondagens dressyrtävling, rent framridningsmässigt. Jag tror en bra taktik kan vara att undvika galoppfattningar  Och så tror jag att jag ska satsa på lösgörande ”skänkelvikning” på stort voltspår – för att få fatt i bakbenen. Och samla henne med sluta även på stort voltspår där jag kan variera graden av samling med större/mindre volt. Och sisådär en halv miljon övergångar. Typ.

Mot slutet av dagens pass fick vi rida igenom programmet – och det gick faktiskt över förväntan! I och för sig hade jag MYCKET lågt ställda förväntningar  Delar av galoppen var inte alls så pjåkigt, en stor del av traven var rent av bra! Och så några rejäla (läs bryska  ) upptagningar typ. Som jag sa efter övergången från galopp till trav efter andra galoppen – ”ja, det är tur man inte är man!” … Så här i efterhand kändes det både bra och dåligt att ha ridit igenom programmet – jag har aldrig ridit ett program på Maya (ingen annan har heller ridit program på Maya!) så på det sättet kändes det bra. Däremot känns det ju mindre bra att Maya ”vet” var fattningarna exv ska vara… jag har ju medvetet förlagt alla rörelser på ”fel” ställe för att hon inte ska förekomma mig när det väl är dags. Men jag hoppas på att hon inte ska komma ihåg det imorgon em!

”Jag jobbar inte på det här sättet” (citat från Maya)

Som sagt… när jag fick hjälp med filmningen härom dagen så insåg jag två saker; Maya tar kommandot, men, det ser inte riktigt lika illa ut som det känns  Är det det man brukar kalla ”inget ont som inte har något gott med sig”?

Nåja, nu har jag & G funderat lite och lagt upp en ny taktik; först släppa Maya i ridhuset så hon får härja av sig lite. Sen longera henne inspänd så att hon ska hitta ro i galoppen utan att dra mig alldeles ur fattning. Så jag rotade runt i förrådet hos G och hittade några lämpliga inspänningstyglar, och testade. Som sagt… Maya blev rätt sur. Så där lite sto-sur liksom  MEN, det verkade ha effekt. Efter en stunds jobb kom hon till ro, hyggligt i alla fall, och jag satt upp och red en stund. Kändes rätt bra!

Idag hade jag hand om insläppet och passade då på att ta ännu ett pass med härja-lös-i-ridhuset och longera inspänd. Men jag avvaktade med ridningen till nu under kvällen. Då red jag tillsammans med G. Och nu testade vi dessutom att lägga på en ”snokrem” på nosgrimman – *taadadaaddaaaaa* – vilken skillnad!! Innan konstaterade G att Maya efter en riktigt hygglig fattning och ett halvt varv på volten i riktigt bra galopp ruttnar på tillvaron, kör upp huvudet och gapar = vilken gör mig helt chanslös hur stark jag än kan vara i såväl armar som sits. Men utan att kunna gapa blev det mycket enklare för mig att ”vinna”, och det räcker nog att Maya bara får komma underfund med att jag KAN vinna så kommer det nog att lösa sig. Jag ska prova den här taktiken några dagar så får vi se hur det blir. Dock var Maya rätt så ”pissed off” skulle man kunna säga…  Men efter en stunds arbete kändes det rätt bra. Det handlar liksom om att hamna någonstans mitt emellan min vilja och Mayas vilja, en tunn, tunn, skiljelinje.

Ett annat bra trick under kvällens ridpass – titta i något över ögonhöjd”. Det brukar ju vara ett bra trick vid inridning på medellinjen; att fokusera på en punkt lite över bokstaven C så blir det betydlig rakare inridning. MEN, man kan använda det vid fler tillfällen – som riktvärde när man gör en sluta t ex. Det blir annars rätt lätt så att man fokuserar på en punkt i marken, men när man kommer dit tar liksom energin slut. Tittar man istället på en punkt någonstans lite över ögonhöjd är det lättare att verkligen komma dit man vill. Funkade riktigt bra – i hörnpasseringar, ja överallt.

Dressyrträning

I går hade vi dressyrträning för G hemma i ridhuset – jag fick hjälp av kompis B att filma lite:

Bad Bejjan att fokusera på mig & Maya samt Ankie på Windfee. Vad kan man säga….? Ja, efteråt frågade jag Gunlög – ”Är det korkat av mig att vara med på tävlingen på fredag?!” Men det tyckte hon trots allt inte – ”Hon ser ju fint ut i traven ibland!” Ja eller hur? Annars var det väääldigt mycket osämja… Hon blir så fruktansvärt STARK! Den långa sekvensen när vi står stilla framför G är just en sån diskussion vi har – jag försöker beskriva för G HUR Maya rycker mig ur balans hela tiden. Nåja, det är bara i rent träningssyfte vi deltar på fredag – allt över en total procent över 50 är ren och skär bonus!  Så här ser programmet ut: http://www.angarnsridskola.se/tavling/Mind…vart-120105.pdf Jag här jättesvårt att komma ihåg delar av det – tycker det känns så låååångt

Nåvål – Gott slut på er allihop – och så småningom Gott Nytt År! skal.gif

God Jul – kadriljfilm & tomtebild

*suck*… nätet är mer än lovligt segt och instabilt ikväll… har just gått miste om ett lååångt inlägg jag just skrivit och missade att ”mellanspara” innan jag skickade iväg det…. *swooosch* rätt ut i tomma etern… Jaja, det blir till att rekapitulera. Jag som hatar att upprepa mig!

maya_jul_121223

I morse var jag upp till stallet för den traditionsenliga julaftonskadriljen på ridskolan. Det som var inte lika traditionellt var att G tyvärr inte var med i morse – hon hoppade ridningen! Febrig & eländig överlät hon julkadriljen på oss elever istället – så A & E fick ta hand om täten på kadriljen för gruppledarna (de grupper som inte har någon gruppledare brukar turas om att rida på julafton). En mer än 50-årig (55 eller nåt?) tradition som G’s far drog i gång. I år var det så märkligt att det genomfördes utan att varken G eller hennes bror Ö deltog! Under gruppledarkadriljen tog jag, C och H hand om glöggen, släcka ridhuset så bara granen stod grann, och hästarnas lilla godbit. Därefter är det juniorernas tur att rida kadrilj – i vanliga fall brukar G och jag rida i täten tillsammans – i år blev det jag och en av de äldre juniorerna som tog täten. Hur svårt var det inte att improvisera fram en kadrilj?! Samtidigt som man rider? *puh* I år var hälften av juniorerna mina elever och andra hälften G’s elever  Och de var SÅ duktiga!

Filmen var betydligt ljusare i min dator…

Och en suddig bild:

kadrilj_2012_1

Maya var otroligt duktig  – dock lite busig vid något tillfälle   (det blev lite väääl kul med galoppen tyckte hon!) heart

Efter kadriljandet gjorde vi i ordning hästarna och slängde ut dem i hagen, och fixade klart stallarna. Efter det brukar några av oss, traditionsenligt, fika hos G och byta julklappar med varann. Men i år var ju G som sagt var däckad – men, världens bästa sambo gjorde en utryckning och kom upp till stallet med en termos kaffe!  Dessförinnan han vi dessutom skotta & lyfta upp en bil som hade hamnat i diket precis nedanför stallplanen. Gissa om det måste ha gått undan alldeles FÖR bra i kurvan för den föraren  – hon fick sig några sanningens ord med på vägen också

Väl hemma från stallet blev det en välbehövlig vila i ett varmt bad  tillsammans med en del av paketet från min hemliga mule-tomte – lyckades trycka i mig hela förpackningen med lakritskolachoklad  Dock grubblar jag fortfarande på VEM tomten var? Just nu tippar jag nog på Malinsky?

Under protest klädde jag mig sedan… och följde mycket motvilligt med… men nu så har jag bestämt mig för att nästa jul sitter jag hellre ensam!  Tidigare år har vi dessutom alltid tagit en sväng hem till någon i min släkt också – de senaste 15-17 åren hem till min systerdotter och hennes familj för en kort fika och överlämna julklappar. I år blev det inte så – jag har postat deras julklappar i år, de fick var sitt presentkort med ett skolår för någon stackare i mindre utvecklad del av världen. Jag betvivlar starkt att en sjuåring verkligen önskar sig det – men just nu verkar relationenerna här vara trasiga på något vis, utan att jag vet varför.

Vad skönt att julen rullat på så HÄR långt nu – nu kanske man äntligen kan få lite lugn & ro??  Jag ska vara ledig från jobbet till den 7 januari!  Så nu ska jag ägna mig åt Maya.  Vi ska vara med i vår första dressyrtävling den 4 januari är det tänkt – det ska bli spännande!

GOD JUL till er alla!

Vi har i alla fall roligt…

Det har som vanligt varit lite knappt om tiden för att hinna uppdatera. På jobbet är det som vanligt hysteriskt en period fram till jul – just nu har jag avverkat en massa ”måsten”; möten, annonsproduktion, skyltar, tryckning av prislistor, premiärvisning av ett stycke film för ”planerare”. Och sånt som görs på fritiden; produktion av klubbens väggalmanacka, hinna med lite pluggande, julklappsshoppande osv. Och så ska man hinna med hästen också… Hej-å-hå!

Fick hjälp att filma en liten kortis idag:

Det finns glimtar, och det finns ”slagsmål” och en aning kaos – vi har i alla fall väldigt roligt tillsammans Och jag har anmält oss till några träningspass under julledigheterna – OCH ridskolans dressyrtävling till trettonhelgen. Eller som jag sa till G; inte för att vi är mogna för det precis, mer för att man liksom SKA vara med, att det ska vara KUL! Ska försöka se om jag kan få till något bättre tillfälle med filmning under julhelgerna – nu känns det som att de gånger jag kan hitta någon att filma är alltid innan vi hunnit bli varma i kläderna i något ridpass. Aldrig optimalt liksom. På den här filmen blir hon kort i halsen, faller framåt, blir stark, samtidigt som jag själv faller både hit å dit, far upp på framvalvet – ruckas än hit än dit – flaxar med händer i mitt parerande – full fart framåt!

Vi får hoppas på ett ENKELT dressyrprogram till trettonhelgen Vi lär ju inte riva ner några rekordpoäng i alla fall *fniss* Särskilt inte i galoppen – eller övergångar, eller halt… Det intressanta med Maya är att jag ändå tror att den dag hon börjar bli lite mer ”färdig” i sina färdigheter så tror jag att galoppen kommer att bli ett av hennes vassaste kort – fast det är en bra bit fram till dess Just nu är den mer så här: girl_witch.gif

På senaste tiden har vi (läs; jag) börjat få lite kontroll av katapulten när vi travat bommar exv… nu kan jag få hejd på henne (utan att hon tar alla bommarna i ett stort skutt *suck*) och kan känna att det finns något att bygga på även där – Maya kommer att ha mycket lättare att hitta fram till framför allt passage än vad LeRo någonsin hade…. men jag brukar undvika att jämföra de två – de är så otroligt olika.

Så sent som idag var det åtminstone tre elever på ridskolan som frågade mig om jag & Maya jade ”fått några band än” typ. Som om de tyckte att NU måste det väl ha gått tillräckligt lång tid… Maya kommer aldrig att ta LeRo’s plats i mitt hjärta, däremot kommer hon att erövra sin egen plats i mitt hjärta – men det verkar inte alla förstå.

Det ska bli skönt med terminsavslutning på ridskolan till helgen – min ena grupp ska få ”tävla” i ett enkelt caprilliprogram, och den andra gruppen ska få rida kadrilj. Det roliga med kadriljen är att det verkar vara en ”grabb-favorit” – de fick rösta om vad de skulle göra sista gången, och ALLA killarna (4 av 8) röstade på kadrilj. Själv tycker jag att kadrilj är toppen som lektionsidé; man får ett helt annat fokus på ridningen – får upp blicken, ser andra ekipage, hittar en koppling, mer agerande än bara ”åkande” (den här gruppen har väl ridit 1½-3 år kanske?). Det ÄR roligt att ha lektioner – det GER en hel del . Insikter framför allt. Och reflektion. Det var rätt kul för några veckor sedan; jag lade tre bommar som en fyrkant med en öppen sida (typ som ett kantigt U) och bad dem rida in i ”lådan” och svänga runt så snävt de bara kunde för att komma ut igen. För att de skulle begripa ”bakdelsvändning” Då blev det liksom självklart. Som jag brukar säga:

”Man lär så länge man har elever!”

 

Tisdagslektion

Det ÄR mycket att stå i nu – framför allt på jobbet då hundra saker måste göras typ NU, och allt ska hinna göras antingen före jul eller årsskiftet, deadlines att hålla, leveranser att få hem… *puh* För att inte tala om allt annat – Globen till helgen, varför jag tagit ledigt från jobbet på fredag för att kunna se Patrik Kittels clinic tillsammans med G & H, och Globen på lördag med juniorerna, och Globen på söndag med kompis AE som jag inte träffat på ”hundra år” nu! Det ska bli kul! Men även om saker är kul så blir det körigt, så är det. Å så är det jul snart va… sa jag det? Hm… och jag har försökt få reda på vad mina kära syskonbarn vill ha i julklapp – men fått svaret att ”de önskar sig inget”… ?!?!? Hallå?! De är mellan 7-17 år, klart som f*n de önskar sig julklappar?! Vet inte vem som kanske är i onåd, jag eller syskonbarnen… :-(

Nåja, det var ju om Maya & mig den här bloggen ska handla om – igår kväll var det tisdagslektion som vanligt alltså. Jag kom hem sent från jobbet, bytte om, softade en kort stund (andhämtning) och sen iväg till stallet – mocka, borsta, sadla osv och sen in i ridhuset för kvällens lektion.

Och vilken KUL lektion det blev!

…. återkommer…

 

(typ… men det blev tydligen inte av att återkomma…)

Löshoppning & lektion

I går, måndag, hade jag det stressigt på jobbet (som vanligt) och kom sent till stallet – typ 20 minuter innan lektionerna skulle starta. Men som tur var var det i alla fall tomt i ridhuset så jag släpade in Maya, drog fram lite bommar, några hinderstöd och ”sockerbitar” för att kunna löshoppa lite.

Maya inledde med sin vanliga taktik; kortast möjliga sträcka mot, över och runt hindret :-)  men så småningom fick vi lite bra snurr på det hela och lite kravlöst skuttande över några låga hinder/cavaletti mer som rygguppmjukning.

Fixade undan alla bommar lagom innan lektionshästarna invaderade och gick sedan in i stallet och putsade och borstade en stund. Enligt G skulle det vara många borta i gruppen 19.30 så jag tänkte det kunde vara ett bra tillfälle att delta. De var faktiskt bara FYRA på lektionen – det såg förresten rätt kul ut med fyra skimlar och så fuxen Maya :-)  Blev ett hyggligt pass, inte mycket mer än så – jag hade nog trott att avrastningen med löshoppningen som föregick lektionen skulle gett större utdelning. Jag var inte på topp helt enkelt… :-)