Som sagt… när jag fick hjälp med filmningen härom dagen så insåg jag två saker; Maya tar kommandot, men, det ser inte riktigt lika illa ut som det känns Är det det man brukar kalla ”inget ont som inte har något gott med sig”?
Nåja, nu har jag & G funderat lite och lagt upp en ny taktik; först släppa Maya i ridhuset så hon får härja av sig lite. Sen longera henne inspänd så att hon ska hitta ro i galoppen utan att dra mig alldeles ur fattning. Så jag rotade runt i förrådet hos G och hittade några lämpliga inspänningstyglar, och testade. Som sagt… Maya blev rätt sur. Så där lite sto-sur liksom MEN, det verkade ha effekt. Efter en stunds jobb kom hon till ro, hyggligt i alla fall, och jag satt upp och red en stund. Kändes rätt bra!
Idag hade jag hand om insläppet och passade då på att ta ännu ett pass med härja-lös-i-ridhuset och longera inspänd. Men jag avvaktade med ridningen till nu under kvällen. Då red jag tillsammans med G. Och nu testade vi dessutom att lägga på en ”snokrem” på nosgrimman – *taadadaaddaaaaa* – vilken skillnad!! Innan konstaterade G att Maya efter en riktigt hygglig fattning och ett halvt varv på volten i riktigt bra galopp ruttnar på tillvaron, kör upp huvudet och gapar = vilken gör mig helt chanslös hur stark jag än kan vara i såväl armar som sits. Men utan att kunna gapa blev det mycket enklare för mig att ”vinna”, och det räcker nog att Maya bara får komma underfund med att jag KAN vinna så kommer det nog att lösa sig. Jag ska prova den här taktiken några dagar så får vi se hur det blir. Dock var Maya rätt så ”pissed off” skulle man kunna säga… Men efter en stunds arbete kändes det rätt bra. Det handlar liksom om att hamna någonstans mitt emellan min vilja och Mayas vilja, en tunn, tunn, skiljelinje.
Ett annat bra trick under kvällens ridpass – titta i något över ögonhöjd”. Det brukar ju vara ett bra trick vid inridning på medellinjen; att fokusera på en punkt lite över bokstaven C så blir det betydlig rakare inridning. MEN, man kan använda det vid fler tillfällen – som riktvärde när man gör en sluta t ex. Det blir annars rätt lätt så att man fokuserar på en punkt i marken, men när man kommer dit tar liksom energin slut. Tittar man istället på en punkt någonstans lite över ögonhöjd är det lättare att verkligen komma dit man vill. Funkade riktigt bra – i hörnpasseringar, ja överallt.
