Taggarkiv: galopp

”Jag jobbar inte på det här sättet” (citat från Maya)

Som sagt… när jag fick hjälp med filmningen härom dagen så insåg jag två saker; Maya tar kommandot, men, det ser inte riktigt lika illa ut som det känns  Är det det man brukar kalla ”inget ont som inte har något gott med sig”?

Nåja, nu har jag & G funderat lite och lagt upp en ny taktik; först släppa Maya i ridhuset så hon får härja av sig lite. Sen longera henne inspänd så att hon ska hitta ro i galoppen utan att dra mig alldeles ur fattning. Så jag rotade runt i förrådet hos G och hittade några lämpliga inspänningstyglar, och testade. Som sagt… Maya blev rätt sur. Så där lite sto-sur liksom  MEN, det verkade ha effekt. Efter en stunds jobb kom hon till ro, hyggligt i alla fall, och jag satt upp och red en stund. Kändes rätt bra!

Idag hade jag hand om insläppet och passade då på att ta ännu ett pass med härja-lös-i-ridhuset och longera inspänd. Men jag avvaktade med ridningen till nu under kvällen. Då red jag tillsammans med G. Och nu testade vi dessutom att lägga på en ”snokrem” på nosgrimman – *taadadaaddaaaaa* – vilken skillnad!! Innan konstaterade G att Maya efter en riktigt hygglig fattning och ett halvt varv på volten i riktigt bra galopp ruttnar på tillvaron, kör upp huvudet och gapar = vilken gör mig helt chanslös hur stark jag än kan vara i såväl armar som sits. Men utan att kunna gapa blev det mycket enklare för mig att ”vinna”, och det räcker nog att Maya bara får komma underfund med att jag KAN vinna så kommer det nog att lösa sig. Jag ska prova den här taktiken några dagar så får vi se hur det blir. Dock var Maya rätt så ”pissed off” skulle man kunna säga…  Men efter en stunds arbete kändes det rätt bra. Det handlar liksom om att hamna någonstans mitt emellan min vilja och Mayas vilja, en tunn, tunn, skiljelinje.

Ett annat bra trick under kvällens ridpass – titta i något över ögonhöjd”. Det brukar ju vara ett bra trick vid inridning på medellinjen; att fokusera på en punkt lite över bokstaven C så blir det betydlig rakare inridning. MEN, man kan använda det vid fler tillfällen – som riktvärde när man gör en sluta t ex. Det blir annars rätt lätt så att man fokuserar på en punkt i marken, men när man kommer dit tar liksom energin slut. Tittar man istället på en punkt någonstans lite över ögonhöjd är det lättare att verkligen komma dit man vill. Funkade riktigt bra – i hörnpasseringar, ja överallt.

Vi har i alla fall roligt…

Det har som vanligt varit lite knappt om tiden för att hinna uppdatera. På jobbet är det som vanligt hysteriskt en period fram till jul – just nu har jag avverkat en massa ”måsten”; möten, annonsproduktion, skyltar, tryckning av prislistor, premiärvisning av ett stycke film för ”planerare”. Och sånt som görs på fritiden; produktion av klubbens väggalmanacka, hinna med lite pluggande, julklappsshoppande osv. Och så ska man hinna med hästen också… Hej-å-hå!

Fick hjälp att filma en liten kortis idag:

Det finns glimtar, och det finns ”slagsmål” och en aning kaos – vi har i alla fall väldigt roligt tillsammans Och jag har anmält oss till några träningspass under julledigheterna – OCH ridskolans dressyrtävling till trettonhelgen. Eller som jag sa till G; inte för att vi är mogna för det precis, mer för att man liksom SKA vara med, att det ska vara KUL! Ska försöka se om jag kan få till något bättre tillfälle med filmning under julhelgerna – nu känns det som att de gånger jag kan hitta någon att filma är alltid innan vi hunnit bli varma i kläderna i något ridpass. Aldrig optimalt liksom. På den här filmen blir hon kort i halsen, faller framåt, blir stark, samtidigt som jag själv faller både hit å dit, far upp på framvalvet – ruckas än hit än dit – flaxar med händer i mitt parerande – full fart framåt!

Vi får hoppas på ett ENKELT dressyrprogram till trettonhelgen Vi lär ju inte riva ner några rekordpoäng i alla fall *fniss* Särskilt inte i galoppen – eller övergångar, eller halt… Det intressanta med Maya är att jag ändå tror att den dag hon börjar bli lite mer ”färdig” i sina färdigheter så tror jag att galoppen kommer att bli ett av hennes vassaste kort – fast det är en bra bit fram till dess Just nu är den mer så här: girl_witch.gif

På senaste tiden har vi (läs; jag) börjat få lite kontroll av katapulten när vi travat bommar exv… nu kan jag få hejd på henne (utan att hon tar alla bommarna i ett stort skutt *suck*) och kan känna att det finns något att bygga på även där – Maya kommer att ha mycket lättare att hitta fram till framför allt passage än vad LeRo någonsin hade…. men jag brukar undvika att jämföra de två – de är så otroligt olika.

Så sent som idag var det åtminstone tre elever på ridskolan som frågade mig om jag & Maya jade ”fått några band än” typ. Som om de tyckte att NU måste det väl ha gått tillräckligt lång tid… Maya kommer aldrig att ta LeRo’s plats i mitt hjärta, däremot kommer hon att erövra sin egen plats i mitt hjärta – men det verkar inte alla förstå.

Det ska bli skönt med terminsavslutning på ridskolan till helgen – min ena grupp ska få ”tävla” i ett enkelt caprilliprogram, och den andra gruppen ska få rida kadrilj. Det roliga med kadriljen är att det verkar vara en ”grabb-favorit” – de fick rösta om vad de skulle göra sista gången, och ALLA killarna (4 av 8) röstade på kadrilj. Själv tycker jag att kadrilj är toppen som lektionsidé; man får ett helt annat fokus på ridningen – får upp blicken, ser andra ekipage, hittar en koppling, mer agerande än bara ”åkande” (den här gruppen har väl ridit 1½-3 år kanske?). Det ÄR roligt att ha lektioner – det GER en hel del . Insikter framför allt. Och reflektion. Det var rätt kul för några veckor sedan; jag lade tre bommar som en fyrkant med en öppen sida (typ som ett kantigt U) och bad dem rida in i ”lådan” och svänga runt så snävt de bara kunde för att komma ut igen. För att de skulle begripa ”bakdelsvändning” Då blev det liksom självklart. Som jag brukar säga:

”Man lär så länge man har elever!”