Såna här dagar

Det är just såna här dagar – när en massa ungar tar studenten, familjer samlas – som jag ibland kan känna ett sting av saknad. Jag kan sakna den närhet, den familjetillhörighet, som fanns då. Men sen tänker jag; Näe, jag har ingen längtan efter att umgås med folk som inte vill vara med mig, jag ser ingen anledning till att anstränga mig, att försöka nå fram, anpassa eller vad det nu kan vara – för någon/några som uppenbarligen inte gillar mig som den jag är, för det jag gör/gjort, eller vad det nu kan vara. Då hänger jag hellre med folk som är som jag själv 🙂 Och jag är ju inte precis ensam <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *