Kategoriarkiv: irritation

He’s back!

pippi110416

Han måste vara galen helt enkelt… Det här är fjärde året i rad han hemsöker oss. Första året nöjde han sig med att oupphörligt hoppa mot en fönsterruta på husets södra gavel. Det höll han på med i två veckor. Andra året gav han sig i kast med min bil, ”tvålkoppen”, och envisades med att attackera sin egen spegelbild i backspeglarna. ett par raggsockor över backspeglarna löste problemet det året – och Ärland, the mad bird, huserade väl ett par veckor hos oss.

Det var först förra året – tredje året i rad – som han fick spelet fullkomligt. Det räckte inte längre med raggsockar på backspeglarna – både min bil & Hasses bil attackerades tills vi hängde fleecefiltar över dörrarna och klämde fast så att han varken såg backspeglar eller kunde spegla sig i sidorutorna. Förra året lyckades han dessutom skaffa sig familj. Eller, ja, vi såg i alla fall fru Galning och att de verkade boa i skorstenen på gamla torpet och flög runt och jagade efter mat. I alla fall när Ärland inte hade full sjå att hålla efter oss! Han hade utökat sitt kaxiga beteende med att så fort man kom hem med bilen så landade han på motorhuven och glodde på en genom rutan! Han gjorde även störtdykningar mot oss när vi gick över tomten och vid mer än ett tillfälle såg jag honom kaxa upp sig mot bra mycket större fåglar – som skator & kråkor! Och så höll han på till framåt midsommar… Våra två kattor var chanslösa – och gav liksom upp försöken att nita honom till slut.

Igår var han så tillbaka vår gamla kompis… *suck*

Att trampas på

Jag vet inte om jag på något sätt särskilt inbjuder till att trampas på? Oavsett vilket så är jag riktigt, riktigt less på att ständigt bli förnedrad, nedvärderad och pinkad på. Så är det!

En sån tur att man har begåvats med den här glädjespridaren – som värmer mattes hjärta varje dag …

Annars?

Än söks det vargar att skjuta i vårt avlånga land… visst är det väl ändå fascinerande att det alltjämt är EN varg kvar att skjuta av de 20 som licensierats i år? En liten ynka varg kvar att skjuta i Västmanland – i alla fall om man får tro den senaste upp dateringen hos SVA. Om man nu har jagat dem sedan den 15 januari så måste man väl inse att det inte direkt DRÄLLER av vargar i skogarna när det tar så lång tid att söka rätt på dem? Kikar man lite på de obs’ar som görs i exv Sthlms län så visar det sig rätt raskt att stockholmare kommit så långt från vargar och naturen att man tror att det är varg man ser när man råkar på en räv…

snitsla med korv…

Vad som annars mer fascinerar mig idag är Carlgren’s uttalande att han ville ha en vargstam som var så livskraftig att den kunde vara ”mindre än annars”. Mindre än vadå?! Mindre än de 210 som han själv sagt att vi ska ha? Eller mer som de minst 3.000 vi kanske borde ha?

UPS – UPA?

Nu har jag fått lov att kraftigt revidera min tidigare väldigt positiva uppfattning om UPS. De kan uppenbarligen inte läsa en karta, hantera en GPS eller kunder för den delen. Jag beställde härom dagen en sak från Apple. Kanonsnabba – jag fick meddelande om att leverans skulle ske redan igår. Jippie tänkte jag och trodde i min enfald att de kanske skulle ringa mig när de antingen inte hittade hem till mig eller insåg att jag inte fanns på plats. Men jag hörde inget. Världens bästa sambo var dessutom hemma väldigt tidigt. Ingen kom.

Kollade min mejl och spårade försändelsen – det visade sig att chauffören påstår sig ha varit här. Man kunde ju tro att han skulle ha lämnat nån sorts meddelande i alla fall? Man kan väl inte räkna med att man ska sitta på en stol och vänta på dem mellan kl 09.00-19.00? Eller?

Nåja, jag fick via Apple ett telefonummer att ringa och ett nummer att spåra försändelsen med. Enligt spårningen så hade de varit här strax efter 14 igår och som det stod där: ”mottagaren var ej tillgänglig för underskrift vid 1:a leveransförsöket, ett 2:a leveransförsök görs”. So far so good. Men jag ringde till UPS – ville liksom försäkra mig om att de verkligen varit på rätt adress typ (ja, bor man på landet så lär man sig att stadsfolksleverantörer är så rädda för landet att de knappt ens försöker leverera…) , Och hon som svarade försäkrade mig att de var på väg igen och med det kände jag mig lugn. Jag låg ju ändå däckad hemma i sängen med feber och snuva, jag skulle inte gå nånstans.

Ändå blev det ju så att jag liksom mest låg och lyssnade efter en eventuell leverans. Ville ju inte heller gå och öppna dörren i bara pyjamasen – så jag låg påklädd, tänkte att de kommer väl snart? På skoj kollade jag igen spårningen av mitt leveransnummer. Och nu stod det att de hade varit här IGEN! Bullshit! Återigen stod det att mottagaren inte varit tillgänglig och nu skulle ett 3:e försök göras. Jag är ju inte GrILLSKAN för inget, så jag ringde upp IGEN. Killen jag pratade med den gången skrev an rapport/avvikelse (eller vad de nu kallar det för i sitt system) och sa att han skulle kontrollera med terminalkontoret och att jag skulle bli uppringd inom en timme.

Gott och väl inom den timmen så ringde en kille från terminalkontoret. Han sa att chauffören minsann visst hade varit hos mig. Jo, tjena, tyckte jag – jag har ju varit hemma hela dagen, jag bor på landet, jag har ju för f*n 300 meter till närmsta granne, jag skulle märkt om någon hade varit här! Killen: ”jamen han sa att han hade varit på en grusväg och svängt till vänster!” Min undran var ju om han alls hade varit på rätt grusväg? Killen: ”Vad är det för färg på huset?” och jag svarade att det är rött med vita knutar, och hade han varit vid rätt hus så skulle han ha parkerat bakom en röd Audi TT dessutom. Då skulle killen återkomma till mig om en kvart. Det var för två timmar sen…

För en timme sedan så ringde en av mina grannar – en kvinna som bor sisådär 700 meter i från mig (i ett gult hus by the way). Hon hade just hittat en post-it-lapp på sin trädgårdsstol utanför sin ytterdörr. Där stod det att UPS hade försökt leverera till mig… Som jag visste alltså – han har inte varit på rätt ställe! Så, nytt försök, nu ringde jag det 020-nummer som stått på lappen hos grannen. Efter att ha suttit i en växel nånstans och väntat (medan en glad tjej kvittrade ”ni kan också titta på vår hemsida www.ups.com”…) resultatlöst så la jag på och ringde upp det andra numret jag ringt tidigare under dagen. Den killen som jag då fick prata med verkade mest besvärad över att jag tydligen hade rätt. Han undrade om jag hade lappen som grannen fått. Nä, sa jag ”grannen bort rätt långt ifrån mig”. Killen: ”Men skulle du kunna hämta den?” Jag: ”Nä, varför då? Jag ligger hemma och är sjuk – jag tänker inte ge mig ut i beckmörkret och kylan för att ni inte kunnat utföra ert jobb?”. Jag hade ju ändå numret som de kunde spåra, nåt annat vettigt stod väl ändå inte på lappen? Han kollade det och så sa han att då ska de leverera imorgon. ”Jaha, men är det meningen att jag ska sitta på vakt hela morgondagen OCKSÅ? Jag VET inte om jag är hemma imorgon? Och hur ska jag veta att ni kommer att åka till rätt adress imorgon då, när ni inte lyckats med det varken onsdag eller torsdag?” Så oproffsigt irriterad som han lät på mig… gjorde att jag faktiskt slängde iväg min telefon… Ska bli väldigt intressant att se om, var och när de kommer att leverera mitt paket imorgon!

Hypotetiskt

En rent hypotetisk fundering… Vi antar att fyra personer har olika roller i förhållande till varann men tre av dem har någon form av uppgörelse eller låt oss kalla det för ett avtal – eller en deal – med den fjärde. Låt oss kalla den fjärde för person A. Person B, C och D kan alla tre kallas för någon form av hyresgäst – men alla tre har helt olika hyror. I praktiken innebär det att person B bor i stort sett gratis men ställer sin arbetskraft till förfogande. Person C hyr ett förråd och betalar hyra. Person D hyr också ett förråd, betalar ingen hyra men hjälper till med annat. Fortsätt läsa Hypotetiskt

Väntrum

Jaha ja – dan har inte precis blivit som jag hade tänkt… Har ju haft ont i ögat under veckan och tänkte lite klokt i morse att jag kanske borde besöka min husläkare. Trodde att jag kanske skulle behöva lite ögondroppar typ. Husläkaren trodde det var nåt annat så nu sitter jag här i väntrummet på ögonsjukhuset. Roligare kan man ha en fredag…

Ärvd personal?

Förr i tiden – på den gamla goda tiden (?) – när vi hade en ”riktig post” här hemma så var också just det postkontoret vida känt för sin usla personal. Nja, helt sant är väl inte det, all personal var inte usel, det kan jag villigt erkänna (men det låter ju mycket häftigare om den vore det *blink*). Men man upplevde en hel del märkliga saker på det postkontoret som inte låg inom det jag skulle vilja kalla serviceminded… Grejen är att dåtidens posten var man i allmänhet allt annat än nöjd med, i alla fall här ”hemma hos mig”… Jag vet att jag till och med hörde av folk som jobbade inom Postverket att just det postkontoret till och med hade sitt rykte bland postanställda!  Fortsätt läsa Ärvd personal?

grrrr-illsken

Blev uppringd av en försäljare som ringde från ett försäkringsbolag som hette ACE – som skulle kränga på mig en försäkring mot bröstcancer. Och jag blev så förbannad att jag nästan tuggade fradga… I ärlighetens namn vet jag inte varför jag blev så oerhört arg, men de finns de som påstår att jag drivs av ilska… Nåja, jag sa till försäljaren att vårt telefonnummer var med i
nix-registret – och han frågade om jag visste vad nix-registret var? Jamen va fan?! Eh näe? Hur kan man som försäljare i det läget tro att man har den minsta lilla chans att fortsätta ett sånt samtal med framgång? Han sa att de hade ett samarbete med Ellos och att de hade skickat ut en rosa broschyr om bröstcancer och frågade om jag hade uppmärksammat allt prat om bröstcancer mm. Karlfan förstod tydligen inte att jag inte var intresserad – han verkade inte ens förstå att jag var arg. Jag sa åt honom att jag inte var ett dugg intresserad av en försäkring mot bröstcancer per telefon av ett för mig helt okänt försäkringsbolag. ”Okänt?” sa han ”det är ett av världens största försäkringsbolag!” Mycket möjligt men jag är i vart fall inte intresserad, du har bara gjort mig förbannad, svarade jag. ”Förbannad och upprörd! Vad vet du, jag kanske själv är drabbad eller i min närhet och så ringer du, lika smidig som en elefant i en porslinsaffär?!” sa jag. Vad han svarade: ”Jag vet, min mamma är också drabbad”. Jamen hallå – det skiter jag i! Jag hade nog inte blivit hälften så förbannad om karln inte hade låtit som om han skulle sälja en försäkring till
mig mot bröstcancer – som om jag då skulle vara säker på att inte drabbas. Efter att jag bett honom fara & flyga så letade jag reda på telefonnumret till Ellos. Blev sittande i telefonkö en god stund innan jag kom till nån stackars försäljare som skickade mig vidare till växeln (som om jag vore en het gryta och hon var utan grytlappar). I växeln fick jag höra att hon som hade hand om den
här frågan var på utbildning och om jag ville kunde hon ringa upp mig. Efter att ha antecknat mitt telefonnummer skickade hon mig också till kundservice (varför begrep jag egentligen inte). Jag hamnade hos ”Reklamationer” och fick trevligt förklarat för mig att det här var ett samarbete som Ellos hade med det här försäkringsbolaget. Det var åtminstone sant – alltså inget bluffbolag. Jag
menade i alla fall på att jag tyckte det var felaktigt att Ellos gett försäkringsbolaget mina uppgifter som kund – det står på Ellos hemsida att ”de inte säljer adresser men de kan ibland byta adresser med andra bolag” och att ”dessa adresser inte kan användas för telefonförsäljning” och att ”oavsett hur ett företag erhåller adressuppgifterna så måste företaget kontrollera adress mot
Nix register”. Kan det blii tydligare? Näe, hon sa att det här handlade ju om ett samarbete som Ellos hade med ACE… Jasså? Då gäller inte det? ”Oavsett hur ett företag…” jag tycker det låter rätt tydligt?

Jag fick i alla fall spy ur mig lite galla Och talade om för dem att jag tyckte det var osmakligt, och att ett sånt samarbete knappast gynnade Ellos i mina ögon. De lovade se till att mina uppgifter inte ska finnas med i registren de ”ger bort” för påringningar… Jag sa också åt dem att jag inte vill att min mejladress ska användas heller. ”Men då kan du inte få erbjudanden och sånt på mejlen heller?” Nä. ”Låter det som om jag är intresserad av det?”

Sådant förvånar mig

ga_pa_glas_2008De borde inte förvåna mig, men det gör de ändå…
Härom dan när jag kom till kontoret låg det en massa glas- och porslinsbitar utspridda framför entrén – någon hade väl tyckt att det var kul att slå sönder nåt. Jag ställde in min väska på kontoret och sen började jag plocka. Mest plockar jag upp sånt för att inte djur som råkar passera ska göra sig illa. Och för att inte skära sönder däcken på bilen exv. Att det låg sönderslagna prylar på trottoaren förvånade mig inte alls egentligen. Det som förvånade mig var att det redan var tre kollegor som passerat glasbitarna – utan att reagera! ”Ojdå, jag såg inte det!” sa en av dem. Såg inte? Ville inte se, orkade inte bry sig, ”det är inte mitt skräp = inte mitt bekymmer” – eller så är de så vana vid att ha ”någon annan” som plockar upp efter dem?