Kategoriarkiv: hästliv

Filmtajm – hujedamig sån fart vi har!

Har skaffat mig en ”gorilla-pod” så att jag kunde fästa min lilla kamera vid bomhållaren i ena hörnet av ridhuset happy.gif Så jag testade det i fredags em. Först hade jag släppt lilla Maysan lös så hon fick pysa ur sig lite rörelse (hela veckan har verkligen varit skit ridmässigt… stark häst som sköt huvudet i taket och bara skulle galoppera, eller möjligen skritta på lång tygel *suck*) Sen longerade jag henne inspänd: Fortsätt läsa Filmtajm – hujedamig sån fart vi har!

En helt vanlig dag

displaypicture_125643309

Hur ser egentligen en helt vanlig dag ut i mitt (och Mayas) liv ut? Det beror ju förstås på vilken dag det är!  Men idag (måndag) har väl varit en vanlig dag – klockan ringde strax efter 06.00, då jag gick upp och tappade upp ett varmt bad. Min rygg och mina muskler blir glad av en sån morgon. Samtidigt som jag värms upp av det varma vattnet brukar jag kika på nåt tv-program på iPaden (jag tror jag kikade på ”Hem till gården” eller något annat relativt IQ-befriat happy.gif. Sen blev det full fart att göra mig iordning, mata katterna och åka till jobbet. Tar väl en 10-15 minuter med bilen att rulla ner till kontoret (och hinna reta upp mig på mina mot-trafikanter…) Fortsätt läsa En helt vanlig dag

Halt, kyla och lektioner

Ja, det borde väl ha uppdaterats här för länge sen! Men det har liksom varit lite för mycket som vanligt pardon.gif

Förra måndagen hade Maya lyckats få ett sår på insidan av skenbenet på vänster bak – såg inte så märkvärdigt ut, och jag gjorde rent det och satt upp för att känna av huruvida hon var halt eller inte = kändes helt OK. På tisdagen kom jag upp sent till stallet för att rida sen lektion. Hästarna hade kommit in rätt tidigt på grund av väderelände, kyla & vind. Så, inför lektionen tyckte jag Maya var rätt svullen i nämnda vänstra bakben. Efter funderingar tillsammans med G tänkte jag nog att det var väsentligt att få Maya att röra på sig – för att få svullnaden att gå ned, lymfangitrisk. Och hon var ohalt även då. Dock gick svullnaden bara ned till viss del. Det oroade mig lite.

Fortsätt läsa Halt, kyla och lektioner

Maya, min lilla piraya… en sån premiär!

Ja jisses – en sån häst! Vem hade kunnat tro att man skulle kamma hem en sån här på vår första tävling tillsammans?!? heart

rosett_maya_130104

Så oerhört otippat! Jag som så sent som häromdan frågade G om det var korkat av mig & Maya att vara med! Och ända tills G började dela ut rosetter & programmen så trodde jag fortfarande att vi hade tagit sista-platsen… Min reaktion var; ”??? Du skojar??!” och det kom verkligen från hjärtat. Jag visste ju preciiiiis varenda miss! Men som jag sa, en sån nedrans tur att Maya rör sig så trevligt att man kan få lite poäng ändå  Jag fick nästan lite blodad tand…

Det var verkligen ingen briljant ritt – så här såg den ut;

Ingen vidare filmning heller, men det var en ingivelse i sista sekund när jag kom på att Helena inte skulle starta förrän som första ekipage i andra startgruppen och jag själv som första ekipage i första gruppen (eftersom vi har ett väldigt litet ridhus – och just nu vintertid – ingen annanstans att rida fram än i just ridhuset, fick vi rida fram i grupper om fem. Den här gången var det dessutom extrem-halt på stallplanen så att de två ekipage som inte stod i närmaste stallet fick lov att parkera i ett varsitt hörn av det redan lilla ridhuset. Smått men naggande gott – vi har ett fantastiskt bra underlag!). Min slutprocent var blygsamma 61,9 – blygsamt kanske för vinst, men gigantiskt för en Maya-startheart

En sån fredag :-)

Jag tycker om den här domaren – nu har jag lyckats vinna fyra gånger av fyra, med tre olika hästar och tre olika program  Det gör väldigt gott för självförtroendet!

Igår drog ridskolan igång igen för vårterminen – det var som vanligt oerhört kul att drilla juniorerna lite  Tänk vad duktiga de har blivit ändå – första gruppen red öppna på långsidorna som om de inte gjort annat. Andra gruppen fick inleda med lite balansövningar – fint för ”insomnade” ridmuskler!

I morse var det morgonfodring, -mockning och lägga för foder till intaget, som vanligt. Som alltid vid den här tiden på året – efter några veckor som jag mest ägnat mig åt stallet i stället för kontorsstolen – så känner jag mig så otroligt ”fit”! Vältränad & stark!  Imorgon är det dags att inta kontoret igen…

Dagens genrep

Idag har jag fortsatt taktiken från de senaste dagarna – och idag blev det inspänd longering MED snokrem. Maya tyckte inte om det. Näe. Absolut sämst tyckte hon om det i höger varv. Absolut. Då fick jag lov att gå fram till henne och LEDA runt henne för att få henne i höger varv över huvud taget  Men mitt i all surhet (mer som lite buttert muttrande för att jag överlistat henne…) var jag imponerad av hennes lugn. Ja, jag har ju salig Prins Köttbulle som referensram! Dagens pass skedde alltså hemma i vårt lilla ridhus med Maya på övre volten och Helenas Phigo på den nedre volten. Kanske en bit av kaka för alla andra, men för mig hade det med salig PK inneburit en stoooor portion trolig explosionsrisk. I vart fall så här vintertid. I stort sett vad som helst hade kunnat hända – bara sätta fast inspänningstyglar hade varit ett äventyr. Eller inte. Ena dan hade det kunnat vara som en stor gäspning, en annan dag en orsak till värsta utbrottet. (Salig PK har lyckats med konststycket att exv brassa iväg tvärs igenom ridhuset med tränare farbror OS hängandes i tömmarna när han prompt ville testa tömkörning vid nåt tillfälle. Eller för den delen försökt meja ner tränare farbror RL när han inte ville galoppera på volten och RL ställde sig ända uppe i sargen för att inte bli rammad.) Men Maya – står bara där med STOiskt lugn, ser sig omkring och funderar lite. Gissa om jag uppskattar det – för mig är det som en helt ny värld.

Nåväl, under longeringen var det extremt tydligt att det var jobbigast i högergaloppen – och det stämmer ju bra eftersom det är just vänster bak som lilla fröken inte gärna sätter under sig ordentligt. Nu fick jag driva på henne rätt bra för att bibehålla galoppen. Snacka om att jag blev snurrig förresten (hur undviker man det?!)! Jag fokuserade ju på Mayas bog eller nåt för att inte missa minsta ansats till att bryta av galoppen.

Senare under kvällen var det dags för ett träningspass igen. Idag var vi fyra ekipage – och G red själv med på sin McKenzie samtidigt. Funkade rätt bra, hon kunde ju komma närmre och visa saker mer direkt med sin egen häst. Jag försökte tänka ut en fungerande strategi inför morgondagens dressyrtävling, rent framridningsmässigt. Jag tror en bra taktik kan vara att undvika galoppfattningar  Och så tror jag att jag ska satsa på lösgörande ”skänkelvikning” på stort voltspår – för att få fatt i bakbenen. Och samla henne med sluta även på stort voltspår där jag kan variera graden av samling med större/mindre volt. Och sisådär en halv miljon övergångar. Typ.

Mot slutet av dagens pass fick vi rida igenom programmet – och det gick faktiskt över förväntan! I och för sig hade jag MYCKET lågt ställda förväntningar  Delar av galoppen var inte alls så pjåkigt, en stor del av traven var rent av bra! Och så några rejäla (läs bryska  ) upptagningar typ. Som jag sa efter övergången från galopp till trav efter andra galoppen – ”ja, det är tur man inte är man!” … Så här i efterhand kändes det både bra och dåligt att ha ridit igenom programmet – jag har aldrig ridit ett program på Maya (ingen annan har heller ridit program på Maya!) så på det sättet kändes det bra. Däremot känns det ju mindre bra att Maya ”vet” var fattningarna exv ska vara… jag har ju medvetet förlagt alla rörelser på ”fel” ställe för att hon inte ska förekomma mig när det väl är dags. Men jag hoppas på att hon inte ska komma ihåg det imorgon em!

”Jag jobbar inte på det här sättet” (citat från Maya)

Som sagt… när jag fick hjälp med filmningen härom dagen så insåg jag två saker; Maya tar kommandot, men, det ser inte riktigt lika illa ut som det känns  Är det det man brukar kalla ”inget ont som inte har något gott med sig”?

Nåja, nu har jag & G funderat lite och lagt upp en ny taktik; först släppa Maya i ridhuset så hon får härja av sig lite. Sen longera henne inspänd så att hon ska hitta ro i galoppen utan att dra mig alldeles ur fattning. Så jag rotade runt i förrådet hos G och hittade några lämpliga inspänningstyglar, och testade. Som sagt… Maya blev rätt sur. Så där lite sto-sur liksom  MEN, det verkade ha effekt. Efter en stunds jobb kom hon till ro, hyggligt i alla fall, och jag satt upp och red en stund. Kändes rätt bra!

Idag hade jag hand om insläppet och passade då på att ta ännu ett pass med härja-lös-i-ridhuset och longera inspänd. Men jag avvaktade med ridningen till nu under kvällen. Då red jag tillsammans med G. Och nu testade vi dessutom att lägga på en ”snokrem” på nosgrimman – *taadadaaddaaaaa* – vilken skillnad!! Innan konstaterade G att Maya efter en riktigt hygglig fattning och ett halvt varv på volten i riktigt bra galopp ruttnar på tillvaron, kör upp huvudet och gapar = vilken gör mig helt chanslös hur stark jag än kan vara i såväl armar som sits. Men utan att kunna gapa blev det mycket enklare för mig att ”vinna”, och det räcker nog att Maya bara får komma underfund med att jag KAN vinna så kommer det nog att lösa sig. Jag ska prova den här taktiken några dagar så får vi se hur det blir. Dock var Maya rätt så ”pissed off” skulle man kunna säga…  Men efter en stunds arbete kändes det rätt bra. Det handlar liksom om att hamna någonstans mitt emellan min vilja och Mayas vilja, en tunn, tunn, skiljelinje.

Ett annat bra trick under kvällens ridpass – titta i något över ögonhöjd”. Det brukar ju vara ett bra trick vid inridning på medellinjen; att fokusera på en punkt lite över bokstaven C så blir det betydlig rakare inridning. MEN, man kan använda det vid fler tillfällen – som riktvärde när man gör en sluta t ex. Det blir annars rätt lätt så att man fokuserar på en punkt i marken, men när man kommer dit tar liksom energin slut. Tittar man istället på en punkt någonstans lite över ögonhöjd är det lättare att verkligen komma dit man vill. Funkade riktigt bra – i hörnpasseringar, ja överallt.

Dressyrträning

I går hade vi dressyrträning för G hemma i ridhuset – jag fick hjälp av kompis B att filma lite:

Bad Bejjan att fokusera på mig & Maya samt Ankie på Windfee. Vad kan man säga….? Ja, efteråt frågade jag Gunlög – ”Är det korkat av mig att vara med på tävlingen på fredag?!” Men det tyckte hon trots allt inte – ”Hon ser ju fint ut i traven ibland!” Ja eller hur? Annars var det väääldigt mycket osämja… Hon blir så fruktansvärt STARK! Den långa sekvensen när vi står stilla framför G är just en sån diskussion vi har – jag försöker beskriva för G HUR Maya rycker mig ur balans hela tiden. Nåja, det är bara i rent träningssyfte vi deltar på fredag – allt över en total procent över 50 är ren och skär bonus!  Så här ser programmet ut: http://www.angarnsridskola.se/tavling/Mind…vart-120105.pdf Jag här jättesvårt att komma ihåg delar av det – tycker det känns så låååångt

Nåvål – Gott slut på er allihop – och så småningom Gott Nytt År! skal.gif